IT'S ALIVE WHEN I SEE IT THROUGH YOUR EYES

Martin och jag promenerade i skogen idag. Vi hade med oss min kamera och passade på att fånga solljuset innan det skulle skymma alltför tidigt.

PARIS

Imorgon åker vi!! Bara mamma och jag reser till Paris i fyra dagar. Tror det har varit bestämt i ett halvår nästan, vi har i alla fall längtat länge. Det blir första gången där för mig och jag är svintaggad! Har googlat på tips och foton - det verkar helt fantastiskt. Vi ska äta frukost på något av alla "Le petit cafe", turista oss fram till Champs Élysées, sippa på lite vin till någon fransk baguette till lunch, titta bland vintage affärers lite för fina kläder, och efter middagen ska vi någon gång se Eiffeltornet blinka på avstånd från ett café. Det spelar nog ingen roll om det är grått väder, på bilderna ser det ut att vara lika vackert ändå. Det ska bli så härligt att få göra det just med mamma.

IN A LINE

Inatt sov jag ingenting. Absolut ingenting. Jag var trött och så, men så fort jag blundade blev jag helt hyper. Först idag, mellan halv elva och tolv, kunde jag sova lite grann. Stackars mig, va? Haha, nej jag vet inte varför, men antar att man drabbas av insomnia någon gång.Igår träffade jag Molly, vi drack kaffe/thé och tog en promenad och tog igen allt som hänt i varandras liv. Hon är så himla bra. Sen hämtade jag en söt liten pojke på dagis som jag gör varje måndag.
Igår var det på tal om att jag skulle ha gjort ett modelljobb faktiskt! För norska stylisterna, på kanal 5, med en framstående fotograf. Tackade nej.. kunde ju ändå inte med barnvakteriet och så. Men nästa gång är jag på!
Nu ska jag googla fler Parisguider, skriva tal och lyssna vidare på nyfunnen hiphop.
Chords – The Dude

TICKTACKTOCK

mina foton på vackra byggnader i Spanien
Ligger i soffan framför skogstevekanalernas kassa utbud, käkar och ritar lite. Vill inte sova. Klockan är snart fyra, borde verkligen. Men jag har lov så jag antar att det är åtminståne lite okej att jag fortfarande är vaken. Fast snart går väl mamma upp eller något.

LOOKING FOR ASTRONAUTS

fina inspirerande foton från tumblr.com
Igår skrev jag högskoleprovet för första gången och det kändes som ett steg i livet på något sätt. Jag menar, jag hade ju inte alls pluggat inför det eller så, det spelar ingen roll vilket resultatet blir. Men själva händelsen, att jag har suttit i åtta timmar och skrivit det där provet som man som barn hörde talas om att unga vuxna gör. Det är ju fan inför högskolan. Lite vuxnare är man kanske då?
På kvällen träffade jag Margaux och vi drog över till ett gäng vänner på Mix. Så drog vi till nästa ställe och blev ännu flera och ännu gladare och sjöng för Annas pojkvän Pontus som fyllde år, och till sist slank samtliga in på Café Opera och in på deras The Brass Bar och drack champagne och dansade och skrattade. Jag skrattar alltid så mycket med Margaux, och då blir allt så lätt och behagligt. Så skönt att kunna skratta bort saker som misslyckade wingmanförsök, att ha smugglat in kompisens nummer i Alexander Skarsgårds lookalikes mobil, och att bli förföljda av en jobbig spanjor.

TIME ON OUR HANDS, HOPE IN OUR HEARTS

foto: Mathias Nordgren
Gårdagen avslutade jag med Andrea på ett Topshop- och ELLEevent och sedan på rummet med Ultravox i högtalarna och diktuppläsning med pappa och Martin. Så bra.
Ultravox – Passing Strangers

DI LEVA

Hur awesome är inte jag??
Igårkväll satt det några stammisar i ett hörn av baren och tjurade över den höga ljudvolymen medan säkert hundra ungdomar i glitter, fakeblod och enhörningshorn dansade hejvilt. Det var en bildklass på Globala som anordnade alltihopa, mycket roligt. Och så fick jag ha samma outfit på mig idag med. Gick runt och hade Vem ska jag tro på i huvudet och kände nästan för att börja dela ut frukter. Thomas Di Leva bor faktiskt i närheten av min skola, och ska tydligen spatsera runt i området då och då. Tänk så ultimat om jag hade stött på honom! Alltså han är så underbar.

ATT VARA TONÅRING


Man går från att först vilja utmana alla gränser till att nästa sekund inte ha någon som helst lust att resa sig från det där urtråkiga avsnittet Scrubs som man redan har sett sjuttiotolv gånger. I spegeln ser man världens vrak, men när man tittar nästa gång är man bara så jävla lik Megan Fox att man borde få pris eller något. Man sprätter av lycka när man lämnar huset men även om det inte har skett något på vägen dit så har man ändå ett svart moln över sig när man sätter sig på tunnelbanevagnen. Som tonåring tänker man alldeles för mycket, samtidigt som man inte tänker alls. Man går från att känna hur allt är rätt till att nästa dag älta ett fanfanfan. Ett habegär kan fylla hela ens sinne för att sedan vända på en femöring till ren motvilja. Man kan propagera och hålla med i åsikter som man när man tänker efter inte alls bryr sig om. Oftast vet man ingenting alls av vad man vill men ibland vill man helt och hållet eller inte alls. Man är arg på en person men tar ut det på en annan.
Känner ni igen er? Ett dumt livsstadie tycker jag.

HALUINFEZT

Vet inte hur många gånger jag har fått höra att jag är en Thomas Di Leva-lookalike, med mitt hår alltså. Faktum är att jag kom ganska nära vinst i en lookaliketävling. Ganska stolt faktiskt. Så hur mycket bättre kan det bli, än att jag klär ut mig till honom denna Halloween? Ikväll är det en halloweenfest med massa jag känner och imorgon har skolan utklädningsdag - jag kan ju stanna kvar i stan hela natten nu när jag inte behöver byta kläder. Fresh. Men näää så länge varar inte festen.

BUBBLICIOUS

På lördagskvällen var jag med Margaux. Vi började med att underskatta ordet skabbigt och skyndade bort från det stället till Fasching för att dansa i en Mörbyfylld danssjö och sedan faktiskt stanna kvar på soulkväll och öla och bugga och öla en hel del till och skratta med människor som man inte sett på år och dar för att sedan tappa bort varandra men ändå tillslut, efter tumult, ligga och skratta åt allt under ett och samma duntäcke.
Rex The Dog – Bubblicious

MARTIN

Det kittlas i hela bröstkorgen när man ser honom le. Jag tror faktiskt inte att det finns någon finare kille än han i världen.

HÖSTHELG

Okej, nu kommer det här inlägget ungefär en vecka för sent, men det kan inte hjälpas.
I lördags klädde pappa och jag på oss stickat och kängor och begav oss mot Djurgården.
Där satte vi oss på ett café och drack kaffe med kanske lite för mycket fikabröd och pratadeMyspappa
Jag hade nyss klippt mig, så mitt hår var helt plattat, och så hade jag på mig pappas tjocktröja (Bea: multifärgaaad, haha!) och ett vackert skimrande halsband som jag har fått av samme snälle far.
Efter fikat promenerade vi förbi alla gamla hus och bort längs med vattnet
Lite fint vid strandkanten
Lite fint på land
Allting andades höst och var ack så vackert
Destinationen: Waldermarsudde
Mera höstöstöst
Här kom vi för att se Lars Jonssons utställning
Utställningen utgjordes av oljemålningar, akvareller och en hel del skisser ur hans egna skissblock. Lars Jonsson målar i princip bara naturmotiv, för det mesta är det fåglar, och det gör han riktigt bra.
En glad överraskning var att han i egen hög person satt i ett av rummen på utställningen och målade på en gigantisk tavla. Jag tappade faktiskt andan, för mig var det riktigt stort att få se en stor konstnär sitta och arbeta. Han svarade på några frågor jag ställde också; på hur han hade vågat ta steget och satsa på konsten och på om han inte tröttnar på att bara måla fåglar. Han svarade att det kom stegvis, men att han alltid har arbetat mycket med konst och att han till exempel hade sin första utställning på Naturhistoriska redan som femtonåring. Och så svarade han att han har tyckt om att måla fåglar sedan han var i femårsåldern, och att han jämför det med de som bara målar människor i hela sitt liv - det finns ändå möjlighet till oändlig variation.
Pappa och jag stannade så länge det gick på utställningen, till stängning - Ja, längst av alla faktiskt. På hemvägen tyckte vi att vyn mot vattnet såg ut att kunna vara en av Lars Jonssons tavlor.
På kvällen åkte jag hem till Lovisa. Vi tog det lugnt och umgicks, vilket passade bra för vi båda var rätt så trötta. Hennes bror bjöd på husmanskost när den är som bäst, och resten av kvällen spenderade vi med choklad och vindruvor framför SATC tills vi somnade. Här är hennes fönster med höstmorgonutsikt och vårat morgonkaffe.

NOT IN TIME. ALWAYS ON THE RUN.

Nu har jag i alla fall redigerat klart helgens foton. Här är två. Men just nu måste jag ta tag i skolarbeten och städning, hehe, så bildbobmen får bli imorgon.
Yuksek – Always On The Run

IN THE FIELDS OF RED

Nu har jag inte skrivit så mycket här på ett tag. Jag som har fotografier från helgen att visa och allt. Men med ett årstidsskifte kan mycket hända. Man blir tung, knäsvag och virrig. Det krävs disciplin på vardagen för att man ska hänga med tror jag, något som jag aldrig har haft särskilt lätt för. Det vet nog de flesta som känner mig. Fast när jag vill så kan jag, så det ska nog gå att ordna till lite sturktur för att klara av romaner, prov och projektarbete samtidigt som jag kan få blogga. Men viktigast av allt är sömnen - så den ska jag jobba på direkt!
The Tallest Man On Earth – Revelation Blues

.


Konst